Norrby museigård och läroplaner

Kalksten som legat i en kalkgrav och myst :)
Blivit tixotrop.

Sen i mitten av april har jag och min klass hållt till på Norrby museigårds parkering. I skogen fällde vi träd, på parkeringen byggde vi upp ett bulhus, murade en kalkmila, vaktade en kalkmila genom att stöka runt i den och mata den med ved varje kvart, torrsläckte kalk, våtsläckte kalk, stukasläckte kalk, murade gotiska och romanska valv, högg kvadersten, blandade bruk, gjorde spritputs, piskade jordsläckt kalk, blandade pigment i kalkfärg.


Bugar inför alla medeltida hantverkare. Det har varit livets kurs! En mänsklig kurs. Jag tror alla borde göra detta för att förstå att alla kan. Alla tonåringar som tvekar på sig själva, alla 40-åringar som inte står ut på sina jobb, alla aktieägare som bara ser siffror, alla inom vården som stressas sönder, alla VDar som aldrig sett golvet...ALLA.
Alla som vistas i byggnader...typ. U can do it. U will feel good. U will understand.

Jag minns en utställning på Malmö museer, Samhällsmaskinen, min bästa utställning till dags dato. Var där kanske...5 gånger? För att se allt, hinna tänka, smälta. Förstå hur allt det vi har runtomkring oss kommit till, hur vi tar saker för givet, saker som folk tillverkat av material som kommer från vår jord. Och jag vet att jag sa det i fikarummet på mitt jobb: allt som är bra tar tid. Allt förändras hela tiden, från dag till dag. Vi kan inte veta vad som är bra förrän det funnits ett tag, först då kan vi utvärdera och se vad som hände (pratar nu ur ett material och samhällsbyggandeperspektiv, i andra fall kan såklart en snabb förändring vara det rätta). Ibland känns det som att folk för ofta bara vill göra saker för att det går och för att producera. Att nytt är lika med framåt i utvecklingen. Att ha det senaste. Kanske funkar det i läkemedelsbranschen där jakten på nya läkemedel ständigt är igång. Stödjer det. Men i byggbranschen? Vad hände?

I läroplanen för bygg- och anläggningsprogrammet på gymnasiet nämns inte ordet historia en enda gång. Till skillnad från läroplanen för det estetiska programmet där det förekommer tre gånger, första gången här:"Utbildningen ska utveckla elevernas kunskaper i och om de estetiska uttrycksformerna och om människan i samtiden, i historien och i världen utifrån konstnärliga, kulturella och kommunikativa perspektiv"  . Hur kan denna typ av skrivning inte förekomma inom bygg- och anläggningsprogrammet? Eleverna kommer, liksom de som går estetiska programmet, forma vår framtid. Och i fysisk form, våra byggnader, våra städer. Man behöver inte gå och titta på konst, man behöver inte titta på teater eller dans, om man inte vill (tyvärr). Men byggnader finns där hela tiden runt omkring oss och är våra hem, våra arbetsplatser, vår samhällskropp (i faktisk mening!). Inte lika valbart som konsten. Därför borde det väl vara extra viktigt med ett historiskt perspektiv. En blick i vad som står och inte står och varför. Vilka material och metoder som använts och varför.

Slut på meddelande. I nästa meddelande: vad är ett hem? Om Äntligen hemma och Byggmax :)))))) Kul va?

Lägg brända kalkstenar i en trälåda, häll på vatten, gör ditt bästa kalkbruk!

Olika proportioner av sand och kalk. Kalk som finns i naturen, som vi brände i en egen mila och plockade ut och släckte själva. HAHA kapitalismen; gå och dö : ) : ) : )

En liten vulkan av kalksten och sand.